EpicWaste

just nu dricker jag kaffe ur de finaste kopparna vi har hemma, ser på när löven faller ner på marken och andas kall luft.
Allting är vindstilla utan att vara vindstilla.

Den här dagen väcker så mycket minnen.
för precis ett år sedan inledde jag mitt allra första "riktiga" förhållande.
för precis ett år sedan blev min första kärlek min.
för precis ett år sedan kände jag en lycka jag aldrig hade känt förr.
men de var ett år sedan.
och idag finns han inte ens kvar i mitt liv längre.
har inte hört ett ord från han på över 5 månader nu
hoppas iaf att han mår bra, att han har det bra och att han har förlåtit mig.
för det har jag.

förlåt för dåligt uppdaterande. Mitt liv är inte i någon slags höjpunkt just nu, vet att jag har sagt de förr men livet går upp och ner för oss alla, och just nu är inget bra för min del...
att komma tillbaka till skolan väcker så mycket minnen från förra året, minnen jag nu helst bara vill glömma.
Ville bara försvinna så därför jag inte skrev något.
samt att mina p-piller tar kol på mig! jag klarar inte av dom längre, tror dom är den största orsaken till att jag kan bli på ett sådant depp-humör ibland. plus att man ständigt mår illa och känner sig allmänt borta.
inga bra grejer, börja aldrig på mini-piller mina kära läsare.

Annars när jag inte har bloggat har jag.... inte gjort något alls, färgat håret, testade en lite mörkare färg den här gången. Fast ska färga om på nytt snart igen, hehe.

Glöm det jag skrev i förra inlägget!
det här känns inte alls bra... (och då menar jag inte med att sommarlovet är slut elr liknande) utan menar mer allmänt. de saker som vanligtvis brukar tynga ner mig har slagit som en bomb igen.

Gillar inte sånahär kvällar, kvällar som aldrig tar slut, när man bara är trött, sömnlös, och vill vara ifrån alla.

Ångestkvällar.

och juste, har hört att de går rykten om att jag har anorexia? Whats up with that?

.... var ju inge vidare kul att höra. Men Nej jag har inte anorexia.

är underviktig ja, har besökt läkare pga min vikt och blivit tillsagt att jag måste gå upp 8 kg för att komma upp i "normalvikten" men nej jag ser inte migsjälv som tjock och jag spyr verkligen inte efter varje måltid.

jag har däremot väldigt lätt att glömma bort att äta, har jävligt svårt att känna hunger (utav någon skum anledning) och sen tänker jag inte heller på när min mage "kurrar" för det gör den precis hela tiden, efter jag har ätit o allt :S

så sammanfattning på de hela: nej jag har inte anorexia elr liknande. Brukar ha mycket annat att tänka på än mat så ja det händer att jag kanske äter mindre än vad jag borde, men jag ser mig inte som tjock, snarare tvärtom.

 

Vet att det är svårt att känna sig nöjd med sin kropp, väldigt få som är 100% nöjd med sigsjälva. Jag har själv mycket som jag skulle kunna stå och klaga på när det gäller min kropp. Men försöker alltid tänka på att det är så här jag ser ut och det här är perfekt för mig.

tycker verkligen inte att vikten borde spela så stor roll som folk tycker att den gör idag, vem som har plattast mage, smalast ben osv. sluta jämföra allt med andra. sluta klassa andra som "felfria".

Fuck society's idea of beauty!

 

ah med dom orden och de här läskigt långa inlägget vill jag bara önska att Sanna och alla andra som har anorexia att bli bättre snart!

jag kan inte förstå vad ni genomlider men jag hoppas att jag gav dig något gott ord iaf.

kramar till er alla<3

Idag så har jag fått en rejäl dos av "Shit happens and then you die" nostalgi.
Ni vet den där känslan som man sprang runt med på högstadiet då man liksom kunde känna hur livet bara rann över händerna och ner bland fingrarna för att sedan falla som en olämplig  liten hög av ångest ner på golvet... När ett dåligt resultat på ett prov kunde kännas livsavgörande och då fyra sekunder av pinsam tystnad när man ställde sig framför klassen för att redovisa, sedan skulle komma att plåga en för all framtid...

Med andra ord så känns det som om minsta lilla sak man råkar göra fel blir till värsta grejen... fast jag kanske bara överreagerar?


(äldre bild, har inte hunnit tagit några nya bilder sen piercingen, men det kommer när svullnaden har lagt sig, lovar!)

Precis kommit hem från en shopping i Kista med Emmi <3
ska äta och sen dra hem till henne igen, hon ska blondera håret mitt hihi! :D
tips till er som försöker färga från svart/brunt till blont: blondera slingor först, själva utväxten 20 minuter mindre än resten och sen blek hela håret. Blir mycket jämnare och undviker på så sett de oranga nyanserna!

bara för att ni inte får se håret än, hehe.

jag är även fruktansvärt stolt över mig själv idag, att jag vågar ta tag i saker som gör lite ont i magen att tänka på. det är som om någonting svart och flera kilo tungt har släppt från mitt hjärta.
jag är nog ganska bra ibland.

jag ska aldrig mer falla för grupptryck. någonsin. jag tänker aldrig i hela mitt liv utsätta någon människa för samma saker som hänt mig. att trycka ner någon, kalla någon för elaka saker, det finns inte i min värld.
ingen förtjänar att bli behandlad så.

man tror att man är så jävla överlägsen, men det ordet har ingen betydelse. det är bara tomt.
en vacker dag kommer ni ångra er.
är så jävla stolt.

tack och hej!