EpicWaste

Okej, så jag kämpar alltid med att hitta rätt ord, som till exempel ni vet när man verkligen vill göra sin punkt hörd, inte minst blir förstådd, man har hela konceptet upplagt i huvudet, och då, när man får sin chans att säga det, vet man inte vart man ska börja, och så missar man det. Igen.

Det här är ett sånt ögonblick.

Som jag sa vet jag inte riktigt vart jag ska börja, men det här får väl funka.

Jag har kommit fram till slutsatsen att jag blivit galen. Haha inte så att jag skulle behöva låsas in i en isolerad cell med tvångströja, men vem vet vad framtiden har att vänta mig? Om jag ska vara ärlig kan jag inte se någon framtid för min del, jag kan inte se mig bli en dag äldre än tjugosex år. Där andra vill skaffa barn och gifta sig, skapa ett liv, där är allt svart för min del, mitt bäst-före-datum är 2019-07-12 23:09.

Anyway, jag skulle vilja tro att jag inte är ensam, men sanning svider och vilken blind jävel som helst att jag inte har en enda på riktigt, kanske en möjligtvis. Några skriver, "Jag finns alltid", gamla metaforer som inte betyder något, även fast dem kanske vill, lämnas dem på en hög, bortkastade.

 

Jag vet inte riktigt hur jag ska få fram min poäng med det hela. Jag tror att det inte finns någon poäng. Den här texten verkar inte heller färdig, som att den saknar ett slut. Jag antar...att det inte finns något slut. Livet kommer fortsätta vara såhär, decennium efter decennium.

 

Däremot får jag nog göra ett slut på det här inlägget, blev ganska långt heheh, men var tvungen att skriva ut lite..

 

Jag måste sluta att jämt tro att allt kommer att gå åt helvete. För det är ju det de oftast gör också. Är magkänslan alltid det rätta? Eller borde man kanske bara göra vad andra säger åt en att göra?

Jag försöker alltid att lyssna på min magkänsla, men det är inte alltid helt lätt att kunna skilja den och från vad som påverkar en från andra håll.

skola. usch. någon som håller med mig?
vet inte vad jag ska skriva om, ni vet ju redan hur hemsk skolan är så.
Men just nu lagar jag pannkakor! :D jag kan blogga och steka pannkakor samtidigt,
visste ni inte va? 8D fast dom ser inga goda ut... AJA.
kollade in Bilddagboken idag också, vilket inte händer ofta för bdb suger. bara så ni vet. Men iallafall så då såg jag en kommentar jag hade fått:

haha lite kul att någon tycks se min verklighet iaf.

Jorå jag mår väl helt ok, har lite ont i magen, hungrig, men kan inte äta. Wöw tänk om jag får anorexia? Skulle inte tro det haaah.

Jag vet inte vad jag ska göra idag,
sitter och lyssnar på underbar musik och är fett nervös.

ni vet...förändringar och sånt som inte hör till rutinen är oftast rätt jobbiga när man föreställer sig dom. Men det ska bli bra :)

Har jag nämnt att själva livet aldrig suger, bara innehållet?

Även fast det är vi själva som bestämmer innehållet…Men det vet vi inte om så vi lägger allt ansvar i en icke existerande varelses händer... Det är som om jag har en allegisk reaktion till universumet... Lyckat.

Va uppe hela natten igår och snackade med älsklingen, var verkligen inte trött alls och inte han heller så vi typ bestämde oss för att vara uppe natten och att han sen direkt efter att föräldrarna åkt till jobbet skulle komma hem till mig :D
Så de gjorde vi, han kom hit tidigt imorse och vi typ kolla tv och film och bara myste<3
Att mysa med den man älskar är nog det bästa som finns, Håller ni inte med mig? :)

Onödigt onödigt onödigt onödigt! Jag åkte till skolan idag endast för att lämna in en uppsats! En timma dit och en timma hem i det här vädret bara för att vara i skolan i högst 3 min! Kändes så onödigt.
Och på bussen hem fick jag en kille att börja gråta. Nej jag driver inte och han var minst lika gammal som jag själv!
Jag satte mig bredvid honom för det fanns typ inga andra platser kvar på bussen och märkte att han verkligen stirrade på mig. Så jag vände mig om mot han och fråga om han kanske ville att jag skulle flytta på mig eller nått. Då såg det ut som om han nästan fick panik och sa förlåt det var inte meningen att sirra... men du liknar mitt ex läskigt mycket så fastnade i mina tankar bara.. Så såg jag att han började få tårar i ögonen så jag kunde inte låta bli att fråga om det hade hänt något och då brast han i gråt. Stackars kille, han hade tydligen precis blivit dumpad och var på väg hem. Jag kunde inte göra annat än att sitta och försöka prata han till rätta, trösta han och bara lyssna. Jag tror att vi alla ibland bara behöver prata ut om allt, verkligen få ut allt som gör en ont. "Lätta på hjärtat" som man brukar säga. Och jag tror och hoppas att han mår lite bättre nu, han sa hejdå och tack med ett leende så tror jag lyckades hjälpa endå, och det glädjer mig (:
Meningen med att åka hemifrån idag kanske bara var för att hjälpa, Så nu känns dagen inte lika onödigt endå.
Det kanske finns en mening med allt, who knows? haha x)

Enligt nya studier så är 1 av 4 födda till att vara otrogen.
En variant av DRD4 genen gör att vissa har otrogenheten i generna.
Det gör att vissa människor får ungefär samma "rus" i kroppen som vissa får av att spela eller att dricka alkohol.

Härligt att alla otrogna människor får ännu en anledning att skylla ifrån sig otrogenheten på.
"Förlåt älskling, jag har inte dom generna. Jag är spelberoende xD

 

google

.

haha är tvungen att publicera en dikt (vet emo). men jag är inte personen som pratar om problem eller saker som sänker mig, därför skriver jag dikter (ibland). men den här dikten är för det mesta från en låt, så den som kan gissa rätt vilken låt det är vinner.... en Kaka! eller så kan jag hitta på något trevligt till den personen sen ;)

It starts with one thing
I don't know why
All I know
Time is a valuable thing
Watch it fly by as the pendulum swings
Watch it count down to the end of the day
The clock ticks life away
It's so unreal
Didn't look out below
Watch the time go right out the window
Trying to hold on, but didn't even know
Wasted it all just to watch you go
I kept everything inside and even though I tried, it all fell apart
What it meant to me will eventually be a memory of a time when
I tried so hard

And got so far

But in the end
It doesn't even matter

I need you
And I miss you
In spite of the way you were mocking me
Acting like I was part of your property
Remembering all the times you fought with me
I'm surprised it got so far
Things aren't the way they were before
You wouldn't even recognize me anymore
Not that you knew me back then
But it all comes back to me in the end

It's always times like this
When I think of you And I wonder
If you ever Think of me
You kept everything inside and even though I tried, it all fell apart
What it meant to me will eventually be a memory of a time when I
I’ve put my trust in you , Pushed as far as I can go
And for all this
There's only one thing you should know

I loved you.

den är lång, jag vet. råka bara bli de höhö.
så vem kan gissa rätt?